inte samma/lika…

Dottern, snart 4 år: Mamma, ditt ansikte är inte likadant som när jag var 2.
Mamman: Ok, hur menar du?
Dottern: Det var mer runt då.

Ja, det har hon ju rätt i… : )

rörelsefokus…

Uttryckte att jag behövde fokusera mer på motion denna vecka. Min hårdtränande kollega trodde jag skulle träna ”på allvar”, dvs springa och sånt. Intervaller och sånt! Kul!

Nej. Mitt fokus är fortfarande promenader, vattenjympa eller crosstrainer hemma. Och målet är 4 ggr/vecka, men eftersom det verkar ouppnåligt i dessa softare tider så satsar jag på 3 iaf. Realistiskt!

Under dagens lunchpromenad gjorde jag mitt bästa för att fokusera på den sköna luften som åker ner i lungorna, att jag bara glider fram och att solen nästan tittar fram. Men molnen hopade sig, det blåste upp, regndroppar stänkte i ansikter på mig och jag hann bara vara inne några minuter innan det vräkte ner. Tur!

Ändå – vilken tur att vi bor i underbara Skåne där man bjuds på promenadväder i slutet av november. Fast det är klart, för ett år sedan hade jag gapskrattat om någon sagt att det var promenadväder idag! Och att 5 km hade varit perfekt lunchpromenad. Kul!

jag har tydligen tomtar på loftet…

Jag hatar chokladtomtejävlar.

Jag hatar inte att äta dem, men att de har blivit en principfråga i familjen.

Ska det finnas chokladtomtar i en adventskalender?

En sån kalender där man öppnar ett paket varje morgon.

 

 

Fast frågan är nog egentligen:

Vem bestämmer vad barnet ska få?

bullmamma…

Berättade godnattsaga för dottern om en krokodil som heter Olle. Han kallades Olle-bulle för att han gillar alla sorters bullar – lussebullar, kanelbullar, hallonbullar, gräddbullar, köttbullar, chokladbullar, fiskbullar… och han blev så ”tjock & fet”… så hans svans fick åka på ett släp bakom bilen. Som i barnvisan ni vet.

Idag känner jag mig som en bullmamma full av deg. Visserligen dinkelfullkornsdeg och en aning grahamsmjöl i lussebullsdegen, men ändå. Degig.

Mer fokus på motion nästa vecka.

vår?…

13 grader i solen!

Alla jag mötte på lunchpromenaden log! : )

Ha en skön helg!

Koll på siffror – november…

Ett steg fram och två bak…

Inga muntra siffror, men jag är mycket väl medveten om problemet – jag unnar mig för mycket, motionerar lite mindre. Enkelt, va? Nu hoppas jag att jag lyckas gå ner något kilo till jul, eftersom det säkert kommer vara lite större kaloriintag då… Nya tag, som man säger…

Hur tänker du, håller du igen lite extra inför mat & gotterika helger? ♥

gröna kompisar…

I somras önskade jag mig ett par walking trainers, men fick inga. Nu har jag hittat dem på nätet – i den oväntade webshopen Haléns. Det är mjuka små hantlar som fungerar som ett smidigt substitut till stavar. De väger 250 gram var.

Idag fick de följa med ut på en ruggig premiärpromenad. Långkallingar och tre långärmade tröjor också.

Med mina trainers i händerna påmindes jag om att ta i lite extra med armarna och inte bara svänga lite. Jag glömmer ofta bort att fokusera på armarna, och genom att trycka in fingrarna i de mjuka taggarna vaknade jag till igen…

Mina nya gröna kompisar!

underbart…

Förra veckan var vi på en långhelgssemester i en stad byggd på 7 kullar! I dagarna 3 vandrade vi upp, ner, runt, fram, tillbaka, in och ut i den trivsamma staden. På kvällarna fick vi stretcha våra vader…

Jag tror visst att jag hade orkat ta mig runt för ett år sedan, men inte med samma studs i benen. Det kändes helt fantastiskt! Och varje dag unnade jag mig med glädje och utan dåligt samvete god mat, vin och t.o.m bakelser… : )  Och om något år åker jag kanske ner till medelhavet och hittar kläder i min storlek i andra affärer än H&M… Hade räknat fel på trosor, så vi var inne där och köpte rejäla svenska hipsters! Och en vacker röd vårkappa… Men säg det inte till någon! : )

Vågen visade helt korrekt ett par kilo upp, men vad gör det!!

Livet känns helt underbart och jag är så lycklig!

inte nåt att vara stolt över…

Läste i tidningen om ett par som gått ner 100 kg tillsammans.

Vi har sagt att när vi lyckats gå ner 25 resp 15 kg ska vi köpa en ny tv. Men egentligen, det är väl inte något att fira? Att man har varit sjukligt fet och sen blivit av med en del, men är fortfarande fet. Att man har svåra ätstörningar som grundades i barndomen. Att man har skitit i sin hälsa i många år.

Jag vet inte, men det blir lite fel.

Jag ska nog sluta berätta för folk hur mycket jag har gått ner.

lysande…

Med tanke på fina kommentarer om att det lyser om mig, kolla in mina ögon på den oretuscherade bilden… : )

självlysande… så här i Halloween-tider…